Bland uteliggare och innevandrare
eller
Nånstans måste man ju dra nån slags gräns
1. Polaren
Pär som det sjöngs om i en sång
Han lever faktiskt än och är
still going strong
En kväll så låg han i min
trappuppgång
Jag snubbla’ på han där han låg i
en kartong
”E’re okej om jag ligger här”
kraxa’ polaren Pär
”Javisst” sa jag, för jag har ju
kristna ideal
fast frälsarn hade nog gett han
en filt och en sjal
och bjudit in han på te fast han
var ett original.
”Han är beväpnad” tänkte jag,
gled in i en portal
”Här behövs nog ändå socialens
kompetens
och nånstans måste man ju dra
nån slags gräns.”
Ja nånstans måste man ju dra nån
slags gräns
Man borde ställa upp, men du vet
hur det känns
Man har ju fullt upp med sig
själv och sin ambivalens
Och jag kan ju inte ta hand om
varenda vinddriven existens
2. När
jag vakna nästa morgon och skulle hämta min blaska
Hade polarn försvunnit med sitt
stoft och sin aska
Det lukta lite mysko från hans
kvarglömda flaska
Ner på gatan i hampan på två
snutar han traska
rutten via snutstation
till vår stadsmission
Och medborgare medge att om du
knatar på stan
och nån medborgarpolare lagt sig
på trottoarn
och ber om en femma från en som
verkar human
Då blir skyltfönstren plötsligt
intressanta som fan
Man undrar vad som ligger där
borta och glänser
Det selektiva seendet vidgar
våra gränser!
För nånstans måste vi ju dra
våra gränser
Ingen bärs till frukost det får
ju konsekvenser
Och saknar du stålar får du
Fråga Erik Penser!
För jag kan ju inte ta hand om
alla polares abstinenser
3. Och
polaren Pablo som kommer från Peru
Han flydde hit i våras med sin
dotter och fru
En kväll så stod han vid
terminal sju
på Arlanda huttra’ och sa:
”Hurdudu”
”Ursäkta men finns det nånstans
vi kan bo”
kraxa polaren Pablo
”Javisst! för Sverige har ju
kristna ideal
Mot kylan kan ni få både en filt
och en sjal
Men vi låser in er för utredning
enligt gällande avtal
För en defactoflykting finns det
inga val
Är man inte med i EU får det
vissa konsekvenser
Och nånstans måste även vi dra
våra gränser
Ja nånstans måste man ju dra nån
slags gräns
Hur skulle det se ut om vi brast
i vår stringens
Vi måste lita till vår
expertkompetens
Och Sverige kan inte ta hand om varenda
vinddriven existens
4. Och
Pablo visar sina brännsår på händerna
”Det var lustigt hur ni fimpar i
dom där länderna
Ja det går vilt till när det är
fiesta på hacienderna
Oj, ni har visst fått ett slag
rakt på tänderna”
Sa utredarn och nämnde flyktingliknande
skäl
Och det var ju för väl
Men då sa utlämningsnämndens
ledamot:
”Om man bara liknar en flykting
kan man inte tas emot
Komma hit och fabulera om
förföljelse och hot
Men en flygbiljett hem kan du få
däremot
Vi vet faktiskt också hur det
känns när det bränns
Men även vi måste ju dra nån
slags gräns”
Ja nånstans måste man ju dra nån
slags gräns
”Du har blivit torterad, ja vi
vet hur det känns”
Men politiken den liknar
alltmera Le Pens
Och vi kan ju inte ansvara för
varje vinddriven existens
5. Och
vår bostadsrättsförening skaffa’ grindar med kodlås
Så polaren Pär hälsa’ aldrig mer
på oss
Och dyster är väl hans
framtidsprognos
Ifrån krematoriet jag hör hans
”Adios”
”E’re okej om jag ligger här”
kraxar polaren Pär.
”Javisst” säger vi för vi har ju
kristna ideal
Och vi snörvlar lite hycklande i
en näsduk och en sjal
Fast lite på håll och ingen
håller något tal
Men Fonus gör sitt jobb med ett
äkta original
Här behövs ju verkligen
branschens kompetens
Och nånstans måste man ju dra
nån slags gräns
Ja nånstans måste man ju dra nån
slags gräns
Man borde ställa upp, men du vet
hur det känns
Och begravningen är ju inte nån
riktigt nära väns
Och i minneslunden skingras en
reminiscens av en vinddriven existens...
Text & Musik Staffan Lindberg