Bongo, bongo, bongo

Jag hade tänkt skriva om mina rafflande svamputflykter i Lunsen. Så där småmysigt om” vad jag finner i skog och mark” och avsluta lite fyndigt med: ”det kan man kalla kremlologi”. Men istället hittade jag under skrivbordet en gammal artikel från UNT. Den var från 9:e april 2003 och rubriken löd: ”Tre miljoner dog i Kongo-Kinshasa. Bara andra världskriget skördade fler offer”. Längre ner i texten läser jag: ”Kan vara 4,7 miljoner”. Texten var skriven av Grim Berglund på TT.

Först tänkte jag som vanligt att det här måste ha varit tryckt bara i min tidning, för sedan dess har ju ingen sagt ett ljud om detta. Jag googlar på Kongo-Kinshasa och läser på Sidas hemsida att, mycket riktigt, tre miljoner människor har dött och att ännu fler är på flykt.

Ja jäklar, tänkte jag. Jag har vuxit upp under kärnvapenparaplyet, hela tiden livrädd att tredje världskriget skulle knappas igång av en bakfull Bresjnev eller Reagan. Sedan med lättnad sett hur muren rivits och kalla kriget trappats ned, och så händer det här. I smyg. För tre år sen. Det känns snopet. Och vi märkte det inte. Eller hämtade du ut några ransoneringskuponger? Bunkrade du ärtsoppa, kollade skyddsrummen och piffade upp gengasaggregaten?

Alla chefredaktörer och programchefer måste ju tycka att det här är lite pinsamt. ”Har tredje världskriget varit? Ojdå. Men det har varit svårt att hitta en slot i tablån. Och vi har ju jobbat högintensivt med trädgårdsbilagor och ”hyfs och stil” sista tiden. Och dessutom har vi ju bevakat Sirius toppintressanta kvalstrider, såatteh… Kaffe?”

Slutsatsen blir: Araber spränger 3000 amerikaner i luften. Smäller högt. Afrikaner dödar 3 miljoner afrikaner. Smäller lågt. Människovärdet är som vanligt högst relativt. Är du ute och flyger rymdskytteln Discovery och ett par kakelplattor lossnar, finns det mångmiljonbelopp att satsa på ditt liv. Bor du på Kongos landsbygd och tredje världskriget drabbar dig vet ingen om det, utom fyra tjänstemän på Sida.

Antagligen dödar de varandra med hackor och spadar i Kongo, precis som i Rwanda. Då har vi ju heller inga vapenexportframgångar att vänta. Tänk om alla dödade varandra med spadar. Hur skulle det se ut? Vad skulle hända med vapenindustrin? Bara spadtillverkaren Wedevågs bruk skulle blomstra. Fast, det är klart, då kunde man ju skriva om djungelkriget i trädgårdsbilagan förstås, eller ha med det som ett exotiskt inslag i ”Gröna rum”.

Och på grammofonen sjunger Trazan och Banarne glatt vidare: ”Bongo, bongo, bongo, jag far aldrig ifrån Kongo, för man vet vad man gör. Bingel, bangel, bungel det är så trivsamt i min djungel, jag vet ej varför”.

Det kanske pågår något annat världskrig någon annanstans. Kan ingen ringa mig i såna fall? Man vill ju hänga med.