Jag ville skriva något giftigt om miljön.
Någonting gripande om polisen.
Formulera något upplyftande om flygbranschen.
Något fängslande om kriminalvården.
Dikta något rörande om lingon.
Något stötande om biljard.
Något helt sjukt om vårdapparaten.
För att sedan lägga in mig på psykiatrisk klinik.
För tvångsmässigt ordvitseri.
Där skulle jag träffa alla andra med samma diagnos och vi skulle presenteras för varann.
Och alla skulle vara frisörer som hade kommit från sina salonger med namn som: Agaton sax, Altsaxen, Barber-Ann, Care of Hair, Det hänger på håret, Exakt Hair, FrissAnn, FriSören, Göstas Papiljotter, Hair Condition, Hair é hår, Hair é vi, Hair Flight, Hair Force, Hair Hunters, Hairlight express, Hairline, Hairmony, Hairway, Harvards, Headline, Headquarter, Hej & hår, Hår och häpna, Hår 2000, Hårfager, Hårfin, Hårizånt, Hårley Davidsson, Hårklyvarn, Hårozont, Hårmonie, Håroskåpet och HårResande (en mobil salong). Sen skulle det komma några körledare som också hade problem och som ledde körerna Lihkören, Poströsterna, Sångfösarna, Kör hårt och studentsångarna Köörmit från Halmstad. Och de skulle följas av ännu fler frisörer från Klipp-Ann, Lady & Kalufsen, Lilla klippet, Lock’n roll, Love is in the hair, På håret, Rak’n roll, Roger Hår, Rubb & stubb, Rufs & kalufs, Salong Hack & jack, Salong Kam-in, Klipp-Pia, Salong Nackdelen, Salong Nacksvinget, Salong Saxson, Salong Självfallet, Sax & Fön, Saxdax, Saxess, Saxofönen, Sju svåra hår, Snygga snagg, Sol & hår, Snag-it, Unisax och Vingklippet.
Och frisörerna, körledarna och jag skulle gå i gruppsamtal och träffa Arne Hegerfors och få självinsikt. ”Akta du kan bli sån” skulle terapeuten säga och peka på Arne. Och som Arne ville ingen bli. Och så skulle vi bli avprogrammerade och träna på att säga saker utan att skoja till det. I början var det väldigt svårt. Först skulle jag berätta om min situation:
- Hej, jag heter Staffan och skriver kåserier. En dag upplevde jag att allt var meningslöst. Jag sögs ned i ett hål och det svartnade för ögonen. Sen blev plötsligt allting ljust. Det var vitt sen.
Alla skrattade hejdlöst utom terapeuten som var helt stel i ansiktet. Arne, han antecknade glatt allt jag hade sagt för att använda i ett hockeyreferat. Jag visste att jag hade lång väg tillbaka.
Men ett par år senare med tung medicinering skulle jag känna
mig friskare. Så nu har jag slutat med ordvitsar. Jag skriver pjäser istället.
Kortpjäser. Den här handlar om monarkin och har kommit med i Uppsala
Stadsteaters satsning på ny svensk dramatik.
VICTORIA:
-Hej!
SYOKONSULENTEN:
-Du kan gå nu.
Medryckande, koncentrerat, syrligt, allvarligt och vasst skulle Bo-Ingvar Kollberg skriva på kultursidan.