- Och så får du va’ Qvirinius!
- Nej, jag vill inte!
- Jo, du får va’ Qvirinius!
- Kan jag inte få va’ kamel då? Sjyssta då?
- Nej, vi har redan kameler. Och en Maria, en Josef, ett Jesusbarn, en oxe, en åsna, en Herodes, vi har herdar, får, vise män, änglar, allt, till och med en världshusvärd. Det enda vi inte har är en landshövding i Syrien: Qvirinius. Du skulle passa jättebra.
- Men han har ju inte ens några repliker.
- Nä just det. Det är jätteenkelt. När du hör namnet Qvirinius vinkar du bara lite lätt med handen, så här?
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Qvirinius var landshövding över Syrien. Vink, vink, hej, hej… Kan man sjunka lägre? Att bli Qvirinius på julspelet, är som att bli vald sist på jumpan. Vem i hela världen bryr sig om Qvirinius! Tänk er det här:
Och det hände sig
vid den tiden att från President Bush utgick ett påbud att hela Irak skulle
invaderas. Det var den andra invasionen, och den skedde när Ingegärd Wernersson
var landshövding i Blekinge län.
Fattar ni poängen? Nä, inte jag heller. Syrien har lika lite med julevangeliet att göra som Blekinge län är inblandat i Irakkriget. Varken Maria, Josef eller Jesus var någonsin i Syrien och ännu mindre träffade de Qvirinius. Det är helt mystiskt. Han är antikens fullständiga doldis, ja, ungefär som Ingegärd. Qvirinus namn bara droppas helt omotiverat i världens absoluta bestseller och sen är han totalt försvunnen. Det hela liknar en Hamilton-film där kameran helt krystat zoomar in kylaren på en SAAB-9000. Han måste helt enkelt ha köpt sig en plats. Så här måste det ha gått till:
Kejsar Augustus höll på med en av sina otaliga regeringsombildningar. Qvirinius och Herodes var helt inkompetenta och blev över helt enkelt. Som plåster på såren blev de utnämnda till landshövdingar över några hopplösa landsändar. Allt för lång och trogen tjänst inom partiet. Herodes fick Palestina och Qvirinius Syrien. Och i Palestina var det uppror och full rulle. Herodes, han blev ju bindgalen och ställde till en massaker på småbarn, så honom skulle ju ingen glömma i första taget. Men i Syrien, var det fullständig stiltje. Qvirinius, han bara gick och dröna i sitt residens i Damaskus, käkade dadlar och invigde en och annan vårdcentral. Han måste till slut ha insett att han skulle bli fullständigt bortglömd i världshistorien. Till slut kastar han sig på telefonen och ringer upp evangelisten Lukas.
-Tjena Lukas, det är Qvirinius. Jag vet att du håller på att skriva lite om de här grejerna som hände i Palestina för några år sen. Du skulle inte kunna tänka dig att, ja alltså mot pröjs förstås, bara nämna mig lite grann i början.
-Nae, säger Lukas, som först tvekar, men sen inser att han inte fått nåt förskott av förlaget och att filmrättigheterna lär dröja nästan 2000 år.
-Ja, vafan, man måste ju leva. Kör till.
Så om du håller på att skriva en krönika om flyktingsituationen eller krisen inom förlossningsvården och Ingegärd Wernersson ringer och frågar om hon får va med på ett hörn. Då är det nåt stort på gång.